tack för kaffet, vi ses snart
utan ett ord
Jag känner hon som sitter ute i December
Frosten har byggt bo i hennes hår
Jag känner hon som väntar bara för att se dig
På en parkbänk utanför din dörr
Jag känner hon som alltid har så ont i bröstet
Doktorn kan ej hitta några fel
Jag känner hon som aldrig sneglar på nån annan
Det finns en bild av dig i allt hon gör
Jag känner han som äter hjärtan till sin kvällsmat
Nyligen så åt han upp min vän
Jag känner han som aldrig vågar vara ensam
Nya kvinnor varje fredagskväll
Jag känner han som faktiskt ingen riktigt känner
De säger att han ej har känslor kvar
Jag känner han som faktiskt blöder i sitt hjärta
Han som har visioner om ett par
stora drömmen är genomskinlig
simon ljungman, sagolikt
för allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va
vi satte oss i en soffa av cognacbrunt läder som stod i en soffgrupp längs väggen. belysningen skiftade i rött och gult, även med en liten skymt av blått.
musiken pulserade starkt i bröstet och brusade högt i öronen.
jag frös, men satte mig tätt intill dig med mina ben över dina. du pratade till mig, men jag hörde inte ett ord. jag bara nickade och log, och betraktade hur vacker du var när din mun rörde sig. med din ömhet blev jag varm och kunde inte låta bli att kyssa dig. eller att iakta hur de mitt emot tittade på oss och himlade med ögonen. dom drog på munnen, och med något slags teckenspråk fick dom fram att du och jag var som socker, söta. precis som den tavlan jag målat upp i huvudet av oss. konserten utanför lockade, vi reste oss och gick ut i den sommartunna luften. jag drog in djupa andetag för att inse att det var verklighet. det som vanligtvis bara händer på film, hände återigen mig själv.
jag minns datum, tid och plats. minns du?
kroniskt låg och trött
mariekex och visslingar
jag vann två av tre gånger, men har nu fått antal sår i munnen.
det känns mindre trevligt än att få vinna.
något som känns mer trevligt är att mitt hår är lent, som bomull.
det var allt för längesedan jag upplevde det.
i rymden finns inga känslor
vilken bedårande fin film jag såg med mina vänner igår på filmstaden sergel.
uppslukad av politik
önskar att det bara gick att skjuta åt sidan.
lite roligt citat från moderaternas sida: "att rösta på de rödgröna är detsamma som att spela rysk roulette"
jaha
analogt från en augustihelg i göteborg
och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade
åbergs museum
något jag verkligen kan rekommendera - åk dit!
övningkörde sedan med pappa. det gick väldigt bra enligt honom, och jag är själv stolt med det jag lyckades prestera. han lurade ut mig på stora vägen, blev en aning panikslagen. men nej, nu ska jag försöka satsa lite på det där körkortet.
sängliggardag
jag lyssnar på ludwig bell
hakuna matata
ett år, ett år, ett år, ett år utan min andra halva?
du är inte bara min syster, utan även min bästa vän och den jag delar allt med.