-

för allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va

det var någonstans där det hände, den skiftande årstiden mellan vår och sommar, men ändå så kallt.

vakten synade våra identitetskort, hand i hand gick vi självsäkert men ändå osäkert in i tältet fyllt av dansande, ölberusade människor.
vi satte oss i en soffa av cognacbrunt läder som stod i en soffgrupp längs väggen. belysningen skiftade i rött och gult, även med en liten skymt av blått.
musiken pulserade starkt i bröstet och brusade högt i öronen.

jag frös, men satte mig tätt intill dig med mina ben över dina. du pratade till mig, men jag hörde inte ett ord. jag bara nickade och log, och betraktade hur vacker du var när din mun rörde sig. med din ömhet blev jag varm och kunde inte låta bli att kyssa dig. eller att iakta hur de mitt emot tittade på oss och himlade med ögonen. dom drog på munnen, och med något slags teckenspråk fick dom fram att du och jag var som socker, söta. precis som den tavlan jag målat upp i huvudet av oss. konserten utanför lockade, vi reste oss och gick ut i den sommartunna luften. jag drog in djupa andetag för att inse att det var verklighet. det som vanligtvis bara händer på film, hände återigen mig själv.

jag minns datum, tid och plats. minns du?

2010-09-12 @ 21:46:32 Permalink skriverier avtryck (2) Trackbacks ()

även sagoprinsessor tar risker för kärleken

"askungen gick på krossat glas, törnrosa lät hela sitt liv passera förbi, belle blev kär i ett odjur, pocahontas riskerade sitt liv för en festmåltid, jasmine kunde ha valt någon annan men hon valde en fattig man, och ariel, hon gick på land. "

så många människor ogillar sagor eftersom de får oss att tro på kärlek, och tro att en prins kommer att susa ner och rädda oss när något går fel. men jag har insett att i varje sago-liknande film tog varje tjej en risk. tog en risk för kärlek, tog en risk i kärlekens namn.

hittade den här fina texten på lelove, där du även kan läsa fortsättningen.

2010-08-10 @ 20:16:13 Permalink skriverier avtryck (0) Trackbacks ()

jag gav dig min version av sanningen

jag ogillar verkligen den där känslan av besvikelsen på sig själv.

när jag inte kan prestera något så bra som jag vill kunna prestera, och allt bara blir pannkaka.

att se sig omkring och andra klarar av det jag inte gör men så gärna vill, men inte kommer kunna uppnå. den känslan befinner sig i mig ständigt.

2010-08-05 @ 11:54:50 Permalink skriverier avtryck (0) Trackbacks ()

du var där för mig när jag var ensam, du var där för mig när jag var ledsen

ni förstår inte så många gånger som jag greppat detta fodral och tittat på det under långa minutrar medan det vilat i mina händer,

men sedan ställt tillbaka det i min bokhylla och låtit den samla damm tills jag nästa gång får för mig att ge den en chans. jag har inte haft modet.

en del av mig är som ett barn på julafton och vill bara öppna för att se det magiska innehållet, sjunga med och dansa runt. den andra delen av mig vill bara lägga sig ner på golvet, hulka och gråta floder för jag vet att den där konserten är den bästa jag varit på, men jag var ändå inte närvarande.

för om jag hade varit närvarande så hade jag inte suttit längst bak på gräsmattan helt ensam, besviken på hela situationen och den enda sikt var storbildsskärmar. jag hade stått längst fram och levt dessa två timmar i eufori med dom jag tycker om.

idag var jag med dessa två vänner som jag egentligen borde ha varit med denna sommarkväll i juni,
dom enda som kunde ge mig modet att öppna fodralet, sätta i den där dvdskivan och trycka på play.

vi såg hela konserten. det gjorde ont, det kom tårar men känslan efteråt kändes befriande.

nu kan jag vara där när jag vill.

27 juni 2009

borlänge, peace & love

utopia, håkan hellström

2010-06-21 @ 01:13:44 Permalink skriverier avtryck (2) Trackbacks ()

går det någonsin att laga oavsett hur mycket karlssons klister jag använder?

dom små små orden är svåra ord
och de hårda orden är enkla ord
du fick chansen, jag gav dig chansen
men nu är det för sent

och hur vet jag att du inte kommer ångra dig igen?

2010-06-08 @ 23:59:02 Permalink skriverier avtryck (1) Trackbacks ()

det värker, av lycka. jag saknar dig

jag vill stryka min näsa mot dina kindben, känna din doft i nacken, räkna dina födelsemärken under mina fingertoppar medans du sover tungt bredvid mig, fjärilspussa dina vassa nyckelben, dra mina fingrar igenom ditt ostyrliga hår, sova sked och veta att du tycker om mig för den jag är. en gång skrev jag att jag aldrig skulle komma få uppleva något sådant, att det bara existerar i filmer. men nu vet jag att du finns.

Att stryka min näsa mot hans vassa kindben, känna hans doft i nacken, räkna hans fräknar medans han sover tungt bredvid mig, fjärilspussa hans vackra nyckelben, dra mina fingrar igenom hans ostyrliga hår, sova sked och veta att han älskar mig för den jag är. I detta nu så tror jag aldrig att jag kommer få uppleva något sådant, att det bara existerar i filmer.

2010-06-03 @ 00:36:00 Permalink skriverier avtryck (6) Trackbacks ()

fem dagar kan ändra din värld, fem nätter kan göra att det vänder

inte för att skryta, men jag är faktiskt ledig imorgon

inte för att skryta, men jag ska faktiskt ha snyggt sängsällskap i natt

inte för att skryta, men jag har faktiskt världens bästa vänner

inte för att skryta, men jag fick faktiskt tre av tre VG på betygsamtalet idag

inte för att skryta, men jag är faktiskt glad för att solen skiner och hjärtat gör likaså

inte för att skryta, men jag tror inte bara - utan vet att sommaren tjugohundratio är och kommer att bli något väldigt fint

2010-06-02 @ 00:29:25 Permalink skriverier avtryck (1) Trackbacks ()

satan vad ont det gör

idag såg jag en grävling.
han låg på tågrälsen i två delar
huvudet på ena sidan och kroppen på den andra.
jag känner mig som grävlingen
det synkar inte någonstans.

2010-05-12 @ 19:11:42 Permalink skriverier avtryck (1) Trackbacks ()

telefonsvararen

någon har stulit mitt hjärta ersatt det med en attrapp
en mekanisk bomb som tickar hysterisk mycket
kom och hämta din kniv
det börjar bli sent
den sitter fast mellan mina revben
kom och hämta din kniv
det börjar bli natt
den sitter kvar där den en gång satt
kom kom kom
ta din kniv
ge mitt liv tillbaka

2010-05-03 @ 15:41:38 Permalink skriverier avtryck (0) Trackbacks ()

det sitter psykiskt

ett telefonsamtal
det är allt som behövs
men det är omöjligt, jag gör det bara inte
och ni verkar inte förstå hur allvarligt det är

2010-04-29 @ 17:34:56 Permalink skriverier avtryck (1) Trackbacks ()

jag är förlorare och skulle byta plats med vem som helst på sekunden, om jag kunde

vill bara kräkas upp all ångest, smuts och skam
jag försöker blinka bort från mina ögon,
men det kommer på min kudde istället som är ganska blöt och svart
allt är inte så bra just nu helt enkelt

en vän sa till mig att jag ska tänka
"jag förlåter mig själv den här gången, men jag gör inte om det igen"
jag tror inte att det fungerar den här gången, att förlåta sig själv alltså
för det jag gjort var så otroligt dumt, idiotiskt, och allt ont man kan säga

jag borde skaffa mig en livsfilosofi som lyder att jag endast gör saker som jag vill och tycker om från och med nu.

2010-03-15 @ 20:38:33 Permalink skriverier avtryck (1) Trackbacks ()

invecklat utvecklingstört

det som skulle bli ett framsteg för oss blev istället ett bakslag. jag ställer upp hela tiden, men får fan ingenting tillbaka. när vi tog på oss ansvaret så var det för att alla skulle få ut något av det, bull shit. vad hände med det?

2010-01-03 @ 17:50:57 Permalink skriverier avtryck (3) Trackbacks ()

när vi bara snöade bort

någon har sagt att minnet av sommaren är kvar som ett överexponerat fotografi. man vet att man har gjort en mängd olika saker och att det mesta har varit högst behagligt, men bilderna är blekta och suddiga i konturerna, liksom utfrätta av solens ljus.

jag tänker ofta på det när vi under mjuka sommardagar sitter i lövträdens skugga och våra kläder fläckas gröna av gräset och röda av vinet, när vi tillbringade de smått kyliga kvällarna under bar himmel och i bakgrunden klinkar någon på en gitarr. eller smaken av jordgubbar, och dessa fina picknickar med solen som värmer i nacken. jag lever på det fortfarande, speciellt nu när vintern är här.

2009-12-19 @ 20:29:12 Permalink skriverier avtryck (2) Trackbacks ()

oförstörbar

jag råkar inte på någon logik
tidigare vände sig allt kontra
men det verkar ta riktning tillbaka
det är sanning
det är på riktigt
det är verkligheten
och för en gång skull känns det bra

2009-12-15 @ 21:46:14 Permalink skriverier avtryck (0) Trackbacks ()