vakten synade våra identitetskort, hand i hand gick vi självsäkert men ändå osäkert in i tältet fyllt av dansande, ölberusade människor. 
vi satte oss i en soffa av cognacbrunt läder som stod i en soffgrupp längs väggen. belysningen skiftade i rött och gult, även med en liten skymt av blått.
musiken pulserade starkt i bröstet och brusade högt i öronen.

jag frös, men satte mig tätt intill dig med mina ben över dina. du pratade till mig, men jag hörde inte ett ord. jag bara nickade och log, och betraktade hur vacker du var när din mun rörde sig. med din ömhet blev jag varm och kunde inte låta bli att kyssa dig. eller att iakta hur de mitt emot tittade på oss och himlade med ögonen. dom drog på munnen, och med något slags teckenspråk fick dom fram att du och jag var som socker, söta. precis som den tavlan jag målat upp i huvudet av oss. konserten utanför lockade, vi reste oss och gick ut i den sommartunna luften. jag drog in djupa andetag för att inse att det var verklighet. det som vanligtvis bara händer på film, hände återigen mig själv.

jag minns datum, tid och plats. minns du?