men sedan ställt tillbaka det i min bokhylla och låtit den samla damm tills jag nästa gång får för mig att ge den en chans. jag har inte haft modet.

en del av mig är som ett barn på julafton och vill bara öppna för att se det magiska innehållet, sjunga med och dansa runt. den andra delen av mig vill bara lägga sig ner på golvet, hulka och gråta floder för jag vet att den där konserten är den bästa jag varit på, men jag var ändå inte närvarande.

för om jag hade varit närvarande så hade jag inte suttit längst bak på gräsmattan helt ensam, besviken på hela situationen och den enda sikt var storbildsskärmar. jag hade stått längst fram och levt dessa två timmar i eufori med dom jag tycker om.

idag var jag med dessa två vänner som jag egentligen borde ha varit med denna sommarkväll i juni,
dom enda som kunde ge mig modet att öppna fodralet, sätta i den där dvdskivan och trycka på play.

vi såg hela konserten. det gjorde ont, det kom tårar men känslan efteråt kändes befriande.

nu kan jag vara där när jag vill.