och alla känslor slog och sprängde, hela vardagen full med hål. jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö

men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå,
min kraftreserv den tar snart slut som min tro på en ingripande gud.

i ditt stora hjärta börjar slagen bli små och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går. fem steg bakåt, två steg fram

på lite håll liknar det dans och i drömmen håller du i min hand.

det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt
i en värld byggd av män för männen där ingenting har något värde
utom minnet av allt som var vårt

M - kent

Bästa låten Kent någonsin spelat in.

B-spår har en tendens att alltid vara lite bättre än allt annat.

Åh. Det är nog himla sant faktiskt.

B-spåren blir aldrig någon av de där låtarna som "alla" kan utan lite mera ens egna.

Sådär så man bara lyssnar på dem när ingen annan är där.