högstadiet började lida mot sitt slut och vårsolen hade övergått till sommarsol på oskyldigt blå himmel. jag och världens finaste vendela cyklade därför till ragnhildsborgsbacken och satte oss på en filt uppe på högsta topp. picknickade med kakor, gifflar, pastasallad, festis och lyssnade på mespop. min systemkamera var endast femtio bilder gammal och jag hade snelugg i hårspänne och åt stjärnglass. en sån där med glitter i pinnen som jag sedan spred i håret, över filten och ut i luften. vid sådana tillfällen älskar man livet, och vid dessa omständigheter saknar man de stunderna.